Resan till Stockholm blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Redan på fredag kväll började jag känna mig dålig, illamående, ont i kroppen och jag frös. Men jag tänkte, att det sover jag bort så det är bra imorgon.
Men på lördag morgon mådde jag inte ett dugg bättre. Jag försökte få i mig lite frukost och gullade en stund med Elvin. Men jag kände att jag inte ens orkade det, då förstår ni att jag mådde pyton. Jag gick och la mig en stund igen och slumrade väl lite grand.
Men det blev inte så mycket bättre och jag kände att jag inte skulle orka vara med på dopet;-((
Det kändes så snopet att inte kunna vara med. Jag har ju sett fram mot detta så länge och så kan man inte vara med.
Men huvudsaken var ju att få träffa Elvin, vi fick lite tid tillsammans i alla fall.
Hemresan igår söndag var ingen lek heller. Jag hade en pangande huvudvärk och lite lätt illamående. När vi hade kört ett par timmar så mådde jag så illa så jag sa till Jan att han skulle var beredd att stanna så jag fick ut och spy;o)
Men jag lyckades slumra till lite så det värsta illamåendet släppte. Är det något jag verkligen avskyr så är det att spy. Jag kämpar in i det längsta för att undvika det och den här gången gick det bra.
Idag mår jag lite bättre men inte helt ok. Termometern visar nästan +20 grader ute och jag går inne och fryser. Så jag är väl inte helt återställd.
Jag har ingen aning om vad det var som flög på mig och jag lär väl aldrig få veta det heller.
Hej, saknade dig där! Klart att det var fint, men man inbillar sig alltid att det är livet man fotar och lever en sån här dag! Bara för att man har med sig kameran, och någon bakar smörgåstårta! Men det är ju en sån liten del! De flesta är obekvämt uppklädda och lite nervösa över sin uppgift och hinner inte umgås med hälften av dom man har sett fram emot att umgås med. Det roligaste som hände var när prästen sa fel namn, och när Elvins farfars mobil ringde precis när jag började sjunga gåtfulla folket!! Du missade dopet,1 dag, Elvin kommer att komma ihåg alla andra dagar som du är delaktig i hans liv!! Men jag saknade dig, mycket! Krya på dig! Hoppas att vi ses i sommar! Kram Rebecca
SvaraRaderaTack Rebecca dina ord värmer så jag blir alldeles tårögd. Det är ju sant det är bara en dag. Jag ska försöka att åka upp i maj igen.
SvaraRaderaKram
Anne-Marie
Vad gulligt och klokt skrivet av Rebecca. Hon är så underbar.
SvaraRaderaPuss och kram till er båda!